Volvo EX40

EX40 hette XC40 Recharge tills Volvo bytte namn. Det är samma grundbil: 4,44 meter lång, 1,86 bred, en kompakt SUV som får plats på en svensk parkering utan dramatik. Hjulbasen är 2702 mm, vilket är kort för segmentet. Det märks i baksätet om du har två tonåringar som vuxit förbi 180 cm (mina egna får plats, men inte med marginal). Single Motor Extended Range är varianten du ska titta på om du vill ha räckvidd snarare än acceleration. 82 kWh batteri, 573 km WLTP. WLTP (EU-standardens labbmätning) är optimistisk på svensk vinter — räkna med 60–70 procent på E4 i januari, alltså runt 35–40 mil mellan laddningarna. Sommar blandad körning närmare 50 mil. RSRI-data saknas än, så det här är en uppskattning baserad på liknande bilar. Snabbladdning toppar på 200 kW. Det är bra 2026, inte bäst i klassen men klart över 150 kW-strecket som börjar bli normen. AC hemma är 11 kW, vilket är max för en vanlig svensk villainstallation med 3-fas 16 A. Du behöver inte mer. 0–100 på 7,3 sekunder. Det är snabbt nog. Du kommer inte sakna det. Bagageutrymmet bak är 452 liter, plus 31 liter frunk (förvaringsutrymmet under motorhuven) som rymmer laddkabeln. Det är okej för en familj på fyra med normal semesterpackning. Hockeyväskor och två barn — det funkar, men packa smart. Priset då. 579 000 kr för instegsmodellen i Long Range-utförande. Det är övre mellanklass i svenska kronor. Du betalar för Volvo-namnet, säkerhetsryktet och att bilen är gjord på samma plattform som Polestar 2. Det är inte en fyndvara. Det är en bil för dig som vill ha en kompakt elbil från ett märke du känner igen, och som accepterar att du betalar några tiosen extra för det. Alternativen i samma prisklass är fler nu än för två år sedan, och flera har längre hjulbas och mer baksätesplats för pengarna. EX40 vinner inte på utrymme. Den vinner på att den är hanterlig, känns färdig och har en räckvidd som faktiskt räcker för det mesta du kör. Den är dyr för storleken. Men den är inte dåligt köpt.